Det finns ju som bekant ingenting som heter dåligt väder, bara dåliga kläder. Ett uttryck som är mer sant än någonsin då klädindustrin har utvecklat både material och design för att hålla oss ryttare torra och lagom varma oavsett väder.

Men hur ska man tänka när man väljer t. ex. en ridjacka? Vilket material ska man välja och vilka funktioner behövs? Allt har till synes och sist med hur och var du tänker använda ditt plagg. Men vi ska här försöka reda ut begreppen för att göra ditt val av ridkläder lite enklare och se till att du väljer rätt plagg till rätt tillfälle. Välkommen till oss på Hogsta Ridsport på Drottningholm eller beställ online från vårt breda sortiment med regnkläder till både dig och din häst.

 

De två vanligaste funktionstygerna för ytterplagg är membran och beläggningar, s.k. coatings. Enkelt förklarat är membran en tunn plastfilm som lamineras på insidan av yttertyget medan en beläggning från början är en pasta som breds ut på baksidan av tyget i ett tunt skikt som när det torkar expanderar och får liknande egenskaper som membranet.

Membran anses ha den bästa vattentätheten, bästa hållfastheten och oftast den bästa andningen och följaktligen också ett dyrare pris. Beläggningens rykte säger att det antingen andas mycket bra eller är väldigt vattentätt, tyvärr sällan båda delarna samtidigt. Men prestandan på coating blir tack vare forskning och utveckling allt bättre. Emellertid försämrar tvätt och nötning de flesta beläggningars prestanda rejält och ganska snabbt. Sammanfattningsvis kan man säga att coatade plagg är lite lättare och i regel billigare än de med membran, men slits snabbare. Uttrycket att man får vad man betalar för stämmer väldigt bra i detta fall.

 

Teorin bakom moderna funktionsmaterial är att en vattendroppe har en storlek runt 100 micron och att en vattenmolekyl har storleken 0,0004 micron. Genom att tillverka ett material med öppningar på runt 0,5–1,0 micron kan det släppa igenom de små vattenmolekylerna men stänga ute de stora vattendropparna. Ett funktionsmaterial är alltså ett tyg som stänger ute vatten och regn men samtidigt släpper ut vattenånga från våra kroppar så vi slipper bli blöta av varken regn eller av den fukt som vår kropp avdunstar. Smart va´?

Men för att ett funktionsmaterial ska fungera till fullo krävs det att inget stoppar ångan på vägen ut. Därför bör man inte använda bomull närmast kroppen eftersom bomull suger åt sig fukt och tar lång tid att torka. Använd istället underställ och mellanlager i funktionsmaterial som transporterar bort fukten från kroppen.

 

Vi börjar med att berätta hur allt en gång började. År 1976 uppfann Bob Gore ett material som inte bara var vattentätt utan även kunde andas, det sk membrantyget. Han kom på att man genom att expandera polytetrafluoreten (PTFE), mer känd som varumärket Teflon, så uppstod ett material med små, små hål i materialet. Materialet består av 70% luft och det är dessa porer (1400 miljoner porer på varje cm2) som tillåter utsläpp av vattenånga. Membranets unika funktion består av att det släpper igenom vattenånga men inte vatten i vätskeform då vattenmolekylerna är större än porerna i membranet.

 

När man hör ordet vattentät tänker man automatiskt på ett material som aldrig släpper igenom vatten, men inte ens plast är alltid helt vattentätt. Så vi borde egentligen använda oss av ordet vattenavvisande istället för vattentät.

 

För att mäta vattentätheten i ett plagg använder man en teknik som heter “vattenpelare” (förkortas vp eller wp) där man simulerar ett tryck av vatten mot tygets yta. Ju högre tryck desto motståndskraftigare är tyget mot påfrestning av vatten. Tygets vattentäthet testas genom att man ställer en väldigt hög cylinder på tyget och fyller det med vatten tills tyget börjar läcka igenom. När tyget läcker igenom mäter man hur många milliliter av cylinderns höjd som kunde fyllas innan det sker. Desto större millimetertal, desto högre vattentäthet.

 

 

Man ska emellertid inte stirra sig blind på vattenpelare då det finns andra faktorer som påverkar ett tygs vattentäthet. Extra tryck som t. ex. en ryggsäck eller vind på ett plagg bidrar till att vattnet pressas genom tyget på ett helt annat vis än om man enbart bär plagget. En annan viktig faktor är mängden regn som du utsätter plagget för. För trots att det mesta regn kommer rinna av plagget så kommer tyget tillslut påverkas efter flera timmar av ihållande regn. Även slitage och smutsfläckar försämrar membranens funktion.

 

Ett plaggs andningsförmåga visar dess kapacitet att avlägsna den inre fukten, läs svett, för att på så sätt hålla oss torra. Svetten förångas i kontakt med kroppsvärmen och i form av vattenånga kan den passera ut genom membranets mikroporer.

Därför är det ingen bra idé att använda sig av en regnjacka i tjock plast i tron om att man inte blir blöt i regnet då all fukt som huden avdunstar kommer stanna kvar under plagget.

Tyvärr finns det ännu inget material som klarar av att transportera bort all kroppsånga vid riktigt svettiga aktiviteter. Då får man ta till hederliga gamla knep som att öppna upp dragkedjor och ärmslut. Designen av ett plagg är därför avgörande för hur bra ventilationen fungerar. Undersökningar har visat att ventilationen genom tyget bara står för hälften av all ventilation – resten sker genom öppningar och luftrörelser i plaggen.

 

Membranet har en tjocklek på cirka 0,01 mm så för att kunna använda det måste det placeras i ett laminat, det vill säga: placeras mellan två skyddande tygmaterial. Det finns olika metoder att göra detta på och beroende på metod så används begreppen ”två lager” och ”tre lager”.

 

Det är en ”sandwich” med ett yttre skyddande material, ett membran och ett inre foder. De mest tekniska plaggen är oftast tillverkade i tre lager, vilket minimerar vikten, ökar rörelsefriheten och håller membranet väl skyddat.

Tillverkade med ett yttre skyddande material och ett membran, integrerade i ett stycke. För att ett 2-lagersplagg inte ska slitas sönder av nötning på en gång kompletteras det ofta av ett nätfoder på insidan och följaktligen väger denna typ av plagg därför mer och har större volym.

Generellt sett har 2-lagers bättre andning medan 3-lagers är smidigare och har bättre hållfasthet.

 

Ett vattentätt plagg är oftast impregnerat med en vattenavvisning. Impregneringen slits och kommer efter ett tag att behöva impregneras på nytt. När man ska göra det beror på hur mycket väta och slitage som plagget har utsatts för. Men när regndropparna inte längre pärlar sig på ytan är det ett tecken på att en återimpregnering behövs.

Man behöver inte tillsätta ny vattenavvisning vid varje tvätt. Det räcker ofta med att återaktivera den vattenavvisande impregneringen genom att tillsätta värme efter att den varit blöt eller kommer från tvättmaskinen, till exempel genom att stryka plagget eller köra några minuter i torkskåp eller torktumlare. Den metoden fungerar ett antal gånger men till slut måste man impregnera om plagget.

Tänk då på att använda en typ av impregnering som är fri från flourkarboner då det är en stor miljöbov.

 

Nu när du vet allt om vattenpelare, andningsförmåga och membran så hoppas vi att du kommer kunna välja ett plagg som bäst passar den aktiviteter du ska utföra. Tänk på att om du kommer vara mycket aktiv i plagget, som t ex vid ridning, kan en låg vattenpelare vara att föredra. Material som är mycket täta utifrån är nämligen ofta även täta inifrån, vilket ger mindre ventilation och du blir då våt av din egen fukt eller svett. Det gäller att hitta den optimala balansen mellan vattentäthet, andning, hållbarhet, bekvämlighet och pris. Lycka till med ditt köp!

Inlägget skrivet av Karin Olofson/ 2021-04-01